Helt väck
Kortslutning, ingen kontakt, helt borta. Som att springa in i en vägg o ramla och sedan glömma bort hur man reser sig igen. Du bara ligger där. Skrapsåren värker, men du bara ligger där. Du har glömt hur man plåstrar om. Du borde ha tusen tankar, men du har inte en enda. Allt är svart och vitt. Nej, allt är grått. Du saknar den där rosa färgen. Den piggade upp lite, den satte färg på tillvaron. Men du har glömt. Endast i minnet kommer du ihåg den skära färgen. Fast den har börjat blekna och smälta samman med det grå. Du funderar på att göra ett litet försök o dra dig upp på knä, men när du tar satts o tar i, så ramlar du pladask igen. Du har igen kraft, armarna känns som spagetti. Ett nytt skrapsår. Men den här börjar det blöda lite ur. Det svider. Det känns skönt. Då är du medveten om att du kan känna iallafall. Du stirrar på droppen som sakta börjar rinna neråt. Du har saker o göra. Strax. Just nu känns det som att tiden står stilla. Minutrar blir till timmar. Tiden flög iväg. Det känns som allt tog en sekund. Du intalar dig att du mår bra. Allt är bara bra. Du gör ett nytt försök. Du står på alla fyra. Försöker att komma ihåg hur man andas. En fot i golvet. Letar med handen efter något stadigt att ta stöd från. Andra foten i golvet. Du drar dig sakta uppåt. Står stilla en stund och försöker hitta balans. Ett litet steg. Du kollar dig i spegeln. Sminket är förstört efter tårarna. När började du gråta? Du minns inte. Allt är suddigt. Minnet är borta. Allt är grått. Du lägger dig på sängen. Stirrar upp i taket. Det är fullt av sprickor. Men vem bryr sig. Du vaknar av ett ryck. Alldeles kallsvettig. När somna du? Du försöker andas lugnt o hitta tillbaka. Det är mörkt. Du ser inge. Du drar täcket över huvudet för att slippa se. För att omvärlden inte ska se. Klockan ringer. Du kollar dig i spegeln. Vem bryr sig. Solen skiner ute. Du ler. Dom ler tillbaka. Dom ser det dom vill se. Tiden går. Dom pratar. Du ler. Du ser att dom pratar med dig, men samma sekund har du glömt vad dom har sagt. Vem bryr sig. Ingen kan se igenom. För allt går på rutin. Ett perfekt skådespel! Så vem skulle någonsin kunna se igenom?
// Millan <3
